Hujedamej Lyrics by Astrid Lindgren

Hujedamej

Hr nu p, govnner, s ska jag fr er bertta
vad en gosse gjorde, det r nu lngesen,
men nog lever minnet kvar i Smlands skna dalar,
Katthult, Lnneberga, det var den gossens hem.
Hujedamej snt barn han var,
ej vrre tnkas kan,
och Emil var det namn han bar,
ja, Emil hette han.
Sing-dudel-dej sing-dudel-dej
sing-dudel-dudel-dej,
sing-dudel-dej sing-dudel-dej
hu-jeda-jeda-mej

Hr nu p, govnner, s ska jag fr er bertta
vad vr Emil gjorde en dag i skna maj.
Upp i Katthults flaggstng hissa' han sin lilla syster
stod sen lungt och sg henne hnga dr p svaj.
Hujedamej snt barn han var,
fast Ida var rtt njd,
ty ingen annan svvat har
p denna hga hjd.

Nsta hyss han gjorde var nr han i grnsakssoppan
dk p huvet ner och sen satt dr stenhrt fast
uti mor sins soppskl, ty hans ron var fr stora,
s det blev att fara till doktorn det med hast.
Hujedamej snt barn han var,
tror inte ocks ni
att den som blott en soppskl har
vill ej ha gossar i?

Lyssna sen, govnner, s ska jag fr er bertta
vad vr Emil gjorde en dag i krsbrsti'n
Det var d han la sig full och full blev ocks grisen,
jojo, det var allt ett par skna fyllesvin!
Hujedamej snt barn han var,
men som godtemplare
stod Emil redan nsta da'
och det var krt att se.

Vidare, govnner, s kan jag fr er bertta
om den sorgens dag nr han lurade sin far
till att kra stortn i en gillrad rtteflla,
av den stackars stortn blev det ej mycket kvar.
Hujedamej snt barn han var,
han hvde samma dag
sju liter paltsmet p sin far
med nya friska tag.

Viljen I sen hra om ett annat hyss han gjorde ?
Det var nr prostinnan en dag kom p besk.
Henne skte Emil tutta eld p med ett brnnglas,
det var nra gat att hon gick upp i rk.
Hujedamej snt barn han var
och som han bar sig t.
Prostinnan tordes ej bli kvar
och mor hans fll i grt.

Viljen I sen hra vad vr lilla Emil gjorde
nr han brjat skolan, det var en skn bravad.
Utan varning dk han fram och kysste lrarinnan,
snt gr inte fr sig, men kanske hon blev glad.
Hujedamej snt barn han var,
s yr och krleksfull!
Fast frken tyckte han var rar
fr den dr kyssens skull.

Sen kan jag bertta om den gruvliga skandalen
uti Vimmerby p borgmstarens kalas.
Emil han red in i kort galopp i hgtidssalen
och nr han red ut, d lg nstan allt i kras.
Hujedamej snt barn han var,
den fina trtan for
rakt i planeten p en karl,
och gissa om han svor!

Och till sist, govnner, s kan jag fr er bertta
hur i Trisseboda sin far han lste in.
Nr den arme skte krypa ut igenom gluggen
fastna' han och hang dr tills natten den brt in.
Hujedamej snt barn han var,
den Emil som jag minns.
Nog r snt illdd mot en far
det grymmaste som finns.

Hr nu p ,govnner, inte kan jag ju bertta
alla hemska hyss som vr Emil tog sig fr.
Men i snickarboden fick han sitta alla dagar,
tnk p det, sm barn, om ni denna visa hr.
Hujedamej snt barn han var,
i hela Smland fanns
ej nn s vild som Emil var
och ingen annan stans.

Viljen I nu veta vem som visan diktat haver ?
Det r pigan Lina som uti lust och kval
tjnade i Katthult uti sina unga dagar,
ack, vem kan vl rkna de flydda rens tal?
Hujedamej snt barn han var,
men nu s r han man,
och vi i Lnneberga har
ej bttre karl n han.
Sing-dudel-dej sing-dudel-dej
sing-dudel-dudel-dej,
sing-dudel-dej sing-dudel-dej,
hu-jeda-jeda-mej.