Sjuttonde Balladen Lyrics by Evert Taube

Sjuttonde Balladen

Det kostar p att hlla fred, gud vet,
med den som tigger mig att jag skall sjunga,
och smickrar mig infr allmnhet,
men mrdar mig i lnndom med sin tunga.
Det kostar p att dricka av hans vin,
med tvekan fattar jag det fyllda glaset,
han skryter med att han betalt kalaset
och kallar mig bakom ryggen fr ett svin.

Men jag har rd, du gamle lurifax,
och Ni, min ndiga, med allt ert pladder,
se, jag har rd att sjunga fr er strax,
med poesi besvarar jag ert sladder!
Med gudar dricker jag fr ert vl
och lockar fredens ngel ner i gruset,
se'n jag visat, vem som tlde ruset,
och sagt er sanningen och frlst min sjl.

Ty sanningen gr gott, och det r sant
att om i detta land man bryter seden
och inte stndigt kacklar likadant
som alla andra kycklingar i reden
men gr sin egen vg med stor besvr,
frgter fulheten fr allt det skna,
d kacklar alltid ngon gammal hna,
hur frfrligt lttsinnig man r.

Men kackla ni i morgon, just idag
nr jag har ordet, vill jag hellre gala:
Kuckeliku! Mitt herrskap, till behag
fr er jag har satt livet p det hala,
tnkt mer p gldjen n p gods och gull,
ty ngon skall frdriva trkigheten
om ryktet ock skall g till evigheten,
att jag har sjungit fr att jag var full.

Jag str hr ensam, fast i lustigt lag,
nvl, med rtt, ty sjlv min vg jag vljer
och mlet ser jag tydligt, dag frn dag,
lngt bortom dessa flaskor och buteljer.
Och just vid dessa silverstrngars drill
en rst mig nr, som hrs blott av poeter,
jag glmmer drvid alla sm frtreter
och dricker, stolt, min dla sngm till!